Jaha dehär var en helg som mestadels spenderas i soffan med andra ord en lugn och mysig helg :)
Gårdagen spenderades med Andreas och det blev tacos och film en riktig mys kväll, fy tusan vad gott det är med tacos alltså jag skulle kunna leva på det, tacos och thai mat förståss haha :)
Ikväll sitter jag & kollar på lite serier på datorn äter popcorn inte allt för aktiv direkt :) Känns dock skönt att vila upp sig ordentligt då jag har en väldigt aktiv vecka framför mig och en väldigt spännande och annorlunda vecka ska bli intressant att se hur allt går.. mycket mer om det vill jag inte sriva om i bloggen riktigt än jag behåller det för mig själv ett tag till :)

Bjuder på något som strömmar ut högtalarna idag ...

 

 

Varenda gång jag blundar ser jag bilden av dig den där sista stunden på sjukhuset när jag höll din hand och du tog dina sista andetag. Det är en bild som förföljer mig även om jag inte hade velat vara någon annanstans på hela jorden just då & jag hoppas att du vet att vi fanns där vid din sida? Jag hoppas du vet att du inte dog ensam?! Jag hoppas du vet hur mycket jag älskade dig och hur tacksam jag är för allt du någonsin gjort för mig? Jag hoppas du vet att du hade barnbarn som älskade dig flera varv runt jordklotet och tillbaka? Jag hoppas du vet att du spred lycka i folks liv genom att bara vara den du är? Vi hade våra tuffa tider när jag var tonåring och du var inte alltid min favorit när jag var i den åldern men du har alltid funnits där och hjälpt mig när jag fallit eller fått mitt hjärta krossat. Du var inte perfekt det är ingen människa men du var otroligt älskad och du har lämnat ett stort tomrum efter dig som jag har svårt att fylla. Saknaden gör fruktansvärt ont och jag lider. Jag undrar om och när det kommer bli lättare? Känns som mycket på bloggen just nu kretsar kring vad jag skriver om Mamma men det här är mitt sätt att få rensa tankarna och så fort jag sätter mig för att skriva är det vad som kommer fram. Det är något jag kämpar med att bearbeta. Jag behöver dig här och det är smärtsamt att inse att du inte kommer tillbaka hur mycket man än önskar..

Min söta lilla kille som inte är så liten längre :)

Du är ljuset i mitt liv, du förgyller mina dagar med glädje och du får mig att kämpa vidare varje dag, jag kämpar för dig det finns ingenting jag inte skulle göra för dig. Du gör mig hel och jag älskar dig mer än allt.

 

 

Livet bjuder på en hel del vändningar ibland. Just nu känns mitt liv lite som att åka en berg och dalbana som antingen går aldeless för fort eller som står still. Det finns så många vägar att ta & så mycket att göra men har varit ett ganska förvirrade halvår sen mamma gick bort med aldeless för mycket som hänt så jag vet nog inte ens vad jag själv vill just nu, eller så vet man nog egentligen men är rädd för att välja fel och ångra sig. Jag önskar det fanns garantier, att man kunde veta. Men livet erbjuder inga garantier utan det är bara att våga chansa för att vinna som man brukar säga. Jag önskar bara att saker var lite enklare eller lite mer självklara.

Jag & Andreas har iallafall fått umgås och pratat ut under helgen & det känns väldigt bra, känslomässigt finns allt där men vi är så otroligt olika att det blir problem och att hitta en lösning är inte lätt alls och väldigt jobbigt och ingen orkar ju bråka i evigheter. Alla känslor finns där men det hjälper inte alltid mot allt annat. Men jag hoppas fortfarande på att kärlek vinner att om man bara vill så löser det sig. Och jag tror på ödet är det menat så blir det så :)

Det var allt jag hade att komma med denna söndag kväll så med det sagt säger jag godnatt.

 

 

Kollade på filmen The last song ikväll & herregud vad jag har gråtit. Var en bra film och känslig som jag är så hade jag säkert gråtit oavsett men att se någon förlora en förälder i cancer är ett fruktansvärt känsligt ämne och alla bilder och minnen från sista tiden med mamma känns som det var igår. Det gör ont i hjärtat, jag saknar dig varje dag och önskar så att jag bara hade kunnat få lite mera tid. Jag gråter över saker det känns som att jag aldrig fick sagt, jag fick aldrig kolla dig in i ögonen dendär sista gången och säga att jag älskar dig och att du betyder allt i världen för oss, jag vet att du visste men det gör ont att inte fått det sagt iallafall. Du har alltid funnits där för mig och det är otroligt svårt att lära sig att leva utan dig. Så mycket jag vill säga och fråga då jag vet att du alltid visste vad du skulle säga & utan dig är jag förvirrad. Jag hoppas du har det bra i himlen och att du vakar över oss iallafall vill jag tro att du gör det, känns lite lättare då. Jag älskar dig föralltid.

Här inne blir det inte mycket bloggande nuförtiden har tappat lusten lite helt enkelt och inte så mycket att skriva om eller helt enkelt för mycket att skriva om egentligen så vet inte i vilken del man ska börja. Kul att se iallafall att nästan alla som brukar läsa här inne finns kvar och när jag hittar lusten igen kommer jag blogga på som vanligt antar jag det är bara att vänta & se :)


Det är ett hårt slag att veta att man aldrig kommer att vara ovetandes igen, och att inse att den sorg som man nu känner, den kommer alltid att finnas där...Mamma jag saknar dig <3